Var high ambition tour runt Europa har lupit ivag med oss i ett Rasande tempo. Senast avhandlade amne, Budapest, lamnade vi bakom oss mandag kvall. Inte utan ett styng i hjartat. Budapest ar tveklost en av Europas lackraste stader. Vi spenderade tre dagar dar, och det kandes langt ifran tillrackligt. Delvis for att vi slarvigt nog sov bort det mesta av sondagen, men oavsett det skulle man vilja spendera ytterligare ett par dagar, veckor, manader eller mera i stan for att bli nojd.
Vi fick lite ovantat en alldeles egen ciceron i min gamla servitriskompis Silvia, som mot min formodan inte hade akt hem pa sommarlov. Hon hade terminens sista tenta samma dag som vi kom och hade nagra dagar kvar innan flyget till Oslo. En liten bummer blev det att jag inte sms:ade henne om var narvaro forran efter att vi hittat nanstans att bo, annars hade vi ju kunnat slafa i hennes fartraffliga lagenhet. Men men. Forresten var det boendet som hittade oss, vi blev hustlade pa stationen innan jag ens hunnit kliva av taget. En man kom fram till Gustaf pa perrongen och fixade ett rum till oss i sin lagenhet och det tackade vi ja till. Inte for att det var nagot fel pa mannens lagenhet, eller pa hans servicemedvetna fru, de var bada mycket trevliga.
Lagenheten lag i Buda, den del av Budapest som ligger pa Donaus vastra sida. Den ostra sidan heter fiffigt nog Pest. I Buda finns det ett palats som heter duga pa en kulle som heter Castle Hill (i alla fall i var engelska guidebok) samt en massa badhus, och i Pest finns typ allt annat. Silvia bodde i Pest och hon tog med oss till bland annat tva klubbar som vi vill ga till igen, en enorm stadspark som vi vill ga till igen, och ett gang museum som vi vill ga till igen, eftersom vi kom dit pa mandagen da de var stangda. Pa egen hand hittade vi fram till diverse andra smultronstallen i form av Djavulens egen lilla turistkrog, en rackarns kitchig klubb och en lite mer rustik en, aven om vi nog kom fram till att sondag inte ar veckans festligaste kvall i Budapest. Jag som ar en sucker for Jugendarkitektur gick dessutom omkring och foralskade mig i varenda gata. Allt sammantaget far mig att anse att jag inte kan komma tillbaka till Budapest snart nog, ett betyg som visserligen i stunder av hanforelse givits at 7 av vara 10 hittills avverkade resmal. Men vafan, det gor val inte saken samre for nagon, utom mojligtvis min planbok.
Vi kramade Silvia adjo och klev ombord pa vart forsenade nattag mot Transylvanien. Och konstiga saker borjar handa. In i var sovkupe kliver tva svenskar till, ocksa de med destination Sighisoara, och, visar det sig, medan taget skumpar ut ur Ungern och vi haller vara andra tva medpassagerare vakna med vart hogljudda modersmal, med samma luffarplaner som vi i de Transylvanska alpernas landsbygd. Vad gor man? Slar sig ihop forstas.
Tva blir fyra, till Gustaf och David ansluter sig Bjorn och Anders, och vi ar alla sadar oforberett fortjusta over hur det kan ga nar man ar ute och tagluffar i Osteuropa.
Rumanien, som Gustaf och jag var valdigt spanda pa att lara kanna, har nog levt upp till vara forvantningar. Det ar ett land som innehaller det mesta. Grandiosa slott som statt i arhundraden, och byar av trahyddor som knappt ser ut att overleva dan, hast- och vagnbaserade bondesamhallen tva kilometer fran stadsmiljo med sms:ande fjortisar och SAS Radison, pa vagarna kor vi och var hyrda Renault Laguna om -och blir omkorda av- kor och far pa vag hem fran bete. Om du kanner dig sugen pa sorslagna Transylvanska berg eller Bucharests stinkande gator, sa vet du till vilket land du kan aka. Rumanien's got it all. Dessutom fanns dar sjukt mycket amerikaner. Vi forvantade oss knappast att stota pa Jessica Simpsons landsman i det avlagsna Osteuropa, men de var overraskande talrika. En annu storre overraskning fick jag i Brasov i Transylvanien. Vi hade just installerat oss pa ett hostel och jag tittade in i koket nar nagon plotsligt dunkade mig i ryggen och skrek ungefar "Meh!! David!!?!". Och dar star Helena som gick i klassen under mig pa folkhogskolan i Bjarnum. I koket pa Hostel Kismet nanting i Brasov. I Rumanien. Av alla stallen. Skumt.
Presumtivt sunkiga Rumanien har for ovrigt en hostelmarknad med den basta standard vi sett hittills i Europa. Ocksa en liten overraskning kanske. Helt enkelt, landet har overraskat ratt mycket och vi ar alla ratt omtumlade och nykara. Transylvanien ar verkligen underbart och har ett fantastiskt landskap att aka omkring i och sucka tranande over, men har ocksa en bismak av fullkomlig misar. Det ar inte for att landsbygdsbyarna lever pa arbetsmetoder och djurhallning som varit densamma sen jarnaldern, vad ar det for fel pa det, liksom. Det som sticker i ogonen ar att deras minoritetsbefolkning av romer verkar fa vara glada om de far salja gras langs vagarna. Vi akte forbi flyktinglagerliknande samhallen de var hanvisade till, utanfor systemen och sakert ofta utan jobb och mat.
Bucharest bjod pa en helt annan upplevelse an Karpaterna. Utan att overdriva maste jag skriva att det var den mest vidriga stad jag nansin besokt, jag kan inte hjalpa det, detta var min omedelbara och intensiva upplevelse nar vi lamnade tagstationen och borjade ga langs gatorna. En smutsig, stinkande, fruktansvart nersliten, misskott och misshandlad stad. Orattvist kanske, vi sag inte mycket av den, men jag fick verkligen ingen lust att gora det heller. Sorry.
Trots detta har vi nu startat en Alska Rumanien-klubb, och nar vi lart oss rumanska per korrespondenskurs pa universitetet, ska vi alla fyra aka dit igen, investera i mark, och kolonisera landet, the old fashioned way.
I skrivande stund har vara vagar just skilts. Vi sitter pa ett internetcafe i Bucharest, Gustaf och jag, och vara likasinnade svennevanner har precis begett sig ivag for att sova med nunnor och imorgon ge sig ivag mot Moldova och Ukraina.
Gustaf och jag sitter bada har och bloggar for glatta livet innan ocksa vi letar upp ett nattlager. Sakert siter vi ocksa och skriver om precis samma saker. Sa ursakta om vi blir tjatiga tillsammans, men det kan inte hjalpas. Och nu far ju ni som orkar lasa tva olika tolkningar av var tripp till livs. Alltid kul for nan. Men har slutar jag for ikvall.
Later...